Som representant för den svenskatalande falangen av Team Karvalalli, tänkte jag skriva lite om mina upplevelser sen Lalli uppenbarade sig. Först måste jag betona att jag inte har någon erfarenhet av husdjur från mitt barndomshem, och att det således var en lite spännande och ovan tanke då Maija i våras på allvar menade att vi skulle ta en hund. Nå gott och väl (och med uppvisande av den flexibilitet som åtminstone jag tillskriver mig själv =), anlände Lalli 13.5. till vårt hem. Jag hade ju i och för sig hälsat på hos uppfödaren redan tidigare, då vi med Maija beslöt att välja den största av valparna. Men visst var det spännande den söndagen då Lalli bars in i sitt nya hem. Den knappt förnimbara skepticism som jag eventuellt hyste tidigare, var omedelbart som bortblåst. För visst lyckades den lille krabaten charma mig genast och etablera en bergfast plats i vårt lilla kollektiv.Nu, då nästan sju månader gått sen Lallis första trevande steg här i Främre Tölö, så kan man nog med fog konstatera att även jag blivit en hundmänniska. Mycket av denna, åtminstone i mitt eget tycke, makalösa attitydförändring, bör nog tillskrivas Lalli och hans personlighet. Här har vi alltså en liten (nåjo 21 kg numera, så värst liten är han ju inte längre...) rackare som alltid blir glad av att se dig, aldrig klagar på stel nacke (känner någon sig träffad?), alltid vill leka och som bara helt enkelt är förbaskat gullig. Dessutom verkar det som om han lär sig nya saker varje dag. Nu är det ju förvisso inte jag som är huvudarkitekten bakom Lallis uppfostran, ty där gör Maija ett förträffligt arbete, utan jag kanske mera är den som försöker agera stödtrupp. Men detta till trots är det en fröjd att få följa med hur Lalli utvecklas och lär sig nya saker. Dessa positiva aspekter övervinner nog solklart de mindre skojiga detaljerna som att städa upp diverse materia som Lalli fortfarande ibland ämnar efter sig även inomhus (nu senast har jan varit magsjuk och kräkts upprepade gånger), eller att bege sig ut på promenad i höstrusket.
Jag vill alltså påstå att Team Karvalalli går från klarhet till klarhet, i synnerhet som det verkar som om Lalli dessutom är någorlunda begåvad, så väl utvärtes som till sina egenskaper i spårning och letande. Å andra sidan så är väl oftast ens eget barn/hund/katt/vandrande pinne/you name it, något alldeles extra i ens egna ögon.
- hundfantasten
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti